Kattdop

Igår var jag bjuden på en tillställning som varken jag eller nån av de andra gästerna varit med om förr. Inte arrangörerna heller. Och som vi kanske aldrig mera kommer att få vara med om. Den onödigaste av alla tillställningar, åtminstone om man tänker på det finskspråkiga uttrycket för onödiga tillställningars moder; kissanristiäiset, dvs KATTDOP! 
Ha ha, jo, min kreativa och påhittiga vän hade kommit på den förträffliga idén att ordna namngivningsfest åt sina nya små kattfröknar. 

Och vilken fin tillställning det var! Champagne, kaffe och tårta. Charmiga kattkakor:

Mingel, umgänge och huset fullt av glada människor. Livliga, söta katter och en hund också. Nån präst syntes inte till, så ceremonin sköttes av värdparet. Med lite grädde påstruket på pannan fick fröknarna sina namn. Och inte vilka namn som helst, såklart. Fina damer ska ha fina namn: 

Att fota livliga katter med en mobiltelefonkamera är inte så lätt. Ville inte komma med riktiga kameran i hösta hugg, som nån bloggerska. En av dem ser ni i allafall här: (vilken vet jag inte, ursäkta mig)

Presentbordet dignade som på vilket stort 50-årskalas som helst. Jag var inte ensam om att tycka att möss är en lämplig dopgåva till katter. Det var inte bara en eller två möss fröknarna fick... Kanske vi kan skylla på ovana att gå på kattdop? 

Precis när jag cyklade ner från gården på väg till dopet, kom grannfrun med sin hund. Ska du på fest, undrade hon, på finska. (såg väl ut så på klädseln, presentpaketet och cykeln) Jo, eh, jo, det ska jag. Sa inget mera, hon hade nog ändå inte trott mig om jag sagt att jag ska på kissanristiäiset.

Onödigt?! Inte det minsta! Vad kan vara mer nödvändigt än att ta tillfället i akt att ordna en fest för sina vänner när en orsak uppenbarar sig?! Med eller utan katter. 
Tack att jag fick vara med!