Mera växtglädje

Nej men ser man på, det regnar visst.  Det var ju länge sen... ett dygn eller så. Gör inget, kan lika gärna ta det riktigt lugnt idag. Var ett intensivt och roligt veckoslut. Med jobb både ute och inne och trevligt umgänge. Handlade också plantorna till växthuset. Tomat, gurka, chili, paprika och olika örter. Och så gjorde jag ett super växtfynd! Stora, fina hortensior slumpades bort. Två stycken för en tia. Hur lycklig blir inte en fattiglapp då?!? Hade nog inte köpt ens en endaste till normalpris. För de är nog svåra att få att hållas vid liv. Åtminstone för mig. Och kanske de är på slutrakan vad gäller blomningen? Men nu glädjer de mig oerhört. Och glädje för en tia, det är väl billigt det?! Ångrar nästan att jag inte köpte flera...

Ha en bra vecka! 

Magnolia

Hej!

Veckoslut igen! Inte mig emot. Och idag har vi haft fint väder. Hård vind, men varmt och soligt. Nu är det bara hård vind kvar. River och sliter i växterna, så det skär i hjärtat. Nåväl, nog blir det säkert sommar i år också, fastän man kanske har sina tvivel. Tittar man på allt som grönskar och växer i rasande fart, så är den nog redan här. Och man borde inte missa en minut! 
Denhär veckan missade jag nog tyvärr rätt så många minuter. Medan jag låg däckad med feber, passade vårt pyttelilla magnoliaträd på att slå ut i blom. Den första blommen. Som tur verkar det bli sju blom i år, så jag ska väl hinna följa med någon av dem i allafall. Sju gånger glädje.
Dottern var i farten med kameran, så ni kan också få se underverket om ni vill. Om nån skulle få för sig att fråga nåt om artens namn eller nåt, så kan ni lika gärna låta bli... 

Ha det gott och blås inte bort!

Bästa vapnet?

Äntligen uppehållsväder! Och ingen ishockey man "måste" se. Äntligen en utomhusdag alltså. Ingen värme i luften, men solen gör ju en sån enorm skillnad. Idag klippte vi gräset för första gången i år. Oj, hjälp så långt det hunnit bli i väntan på uppehållsväder. 
Och så fick jag skaffat mig ett vapen, som en väninna tipsade om häromdagen. Hade nog inte annars köpt nåt sånt. Hade nog inte trott att det skulle fungera. Men det gjorde det! 
Och roligt var det att använda det. Så till den milda grad att jag knappt hann själv ens testa, före det försvann i andra händer. Och inte släpptes ur ens på pausen i växthuset. En efter en utrotades de. Och så måste man bara ta en till och en till och... Rätt snabbt fylldes en skottkärra. Och gräsmattan är full med hål. Men oj, att det kan kännas bra. Darra, alla maskrosjävlar!

Ernst och ishockey

Hejsan!

Tänkte kika in lite före jag sätter mig i favoritstolen med lite tidningar, virkningar och zentanglingar. Allehanda sysslor kallar nog, men jag slår dövörat till. Kom just hemcyklandes i ösregnet. Inte så behagligt, men nu är jag torr och varm igen. Och tycker mig vara förtjänt av en avkopplande kväll. Och så är jag ledig i fem dagar. Då ska jag väl hinna med diverse sysslor.

Fick just en liten panikkänsla när jag trodde mig ha missat Ernst i Toscana i måndags. Brukar kolla det från boxen när jag har tid och lust. Som ikväll. Men tydligen kom det ingen Ernst i måndags. Det kom hockey i stället.

Igår kom det också hockey. Finland mot Ryssland. Och jag tittade. Jag satt i soffan, satt på golvet, stod upp, vandrade omkring, skrek och ropade, hejade och svor. Älskade och hatade! Alla känslor ryms i en spännande hockeymatch. Varje gång blir jag lika förvånad över vilka otroligt starka känslor en hockeymatch kan framkalla. Att vanligtvis fredliga och snälla människor blir helt vansinniga. Speciellt om det händer nåt orättvist och idiotiskt. Som igår. Inte var det nådigt att vara de svenska domarna då. De blev nog önskade till en rykande het plats av de flesta finländare som såg matchen. Men Finland vann. Så allt är förlåtet och friden lägger sig. Tills nästa match...

Under tiden kan man hämta andan med att se på lugna, harmoniska och vackra program. Som Ernst i Toscana. Så långt från rå hockey man kan komma. Men han framkallar nog en hel del känslor han också bland folket, har jag förstått. Inte alltid helt positiva. Men vackra program, det gör han. Med eller utan skor.

Herr Kråka

Nu är den på plats. Saken jag skrivit om här tidigare. Som jag beställt av en hantverkare som sysslar med ett hantverk jag aldrig kommer att syssla med. Fast man ska aldrig säga aldrig. Aldrig i hela livet att jag skulle ta in ett dött djur i mitt hus!! Eh, nu sitter han där på paradplatsen och hälsar alla välkomna. Hur tänkte jag? Ja, ingen aning. Förstår inte vad som hände. Men det var nog när vi besökte Helena Strand i Harjux, som håller på att utbilda sig till konservator, som jag fick idén. Imponerades av hennes kråka. Och hantverket. Och skallarna från de olika djuren var också häftiga. Inte äckliga. Tänka sig! Kanske en alldeles egen kråka skulle platsa i vårt hem? Vi bor ju i Kråkholmen. Och så har vi ju dedär gamla gatuskyltarna. Och el-stolpen. Och...

Här är han nu, Herr Kråka. 

 

Visst är han fin?! Tröstar mig med att han inte dog för min skull. Det skulle jag aldrig ha gått med på. Ett litet stygn av dåligt samvete känner jag nog ändå. Och är det inte mera kraxande än tidigare i skogsdungen där kråkorna bor, när jag cyklar förbi? Och kan man inte höra en ton av anklagelse?

Maj och fest

Hej alla!

Så nu är maj här! Och som vanligt hann jag inte med... Vart försvann april? Nu börjar tiden då man borde ta tillvara varenda minut av dygnet, varje solstråle, varje soluppgång och nedgång, höra varje fågel sjunga och mäta varje grässtråds tillväxt. Men öh... Här är det inte alls ännu förberett för sommaren. Inte färdigt räfsat, inga möbler framplockade, inga blombänkar urstädade, inga frön sådda osv... Hur mycket jag än älskar denna årstid, så stressar den mig lite också. Så mycket att göra. Och allt man ser som borde göras under sommarens gång. Men om bara några veckor är allt fult och allt som blev ogjort täckt i växtlighet och glöms bort på nåt sätt. Som tur... Lite på samma sätt som när vintern kommer lika plötsligt varje år och barmhärtigt nog täcker allt med snö. 

Idag är jag kanske extra utmattad av tanken på vårsysslorna. Firade en femtioåring igår. En hejdundrande tillställning med mat, dryck, levande musik, dans och glatt umgänge. Sen en kort natt på en knölig bädd i husbilen på det. Tillräckligt för att ta musten ur en gamling som mig. Men så roligt vi hade! Glad och tacksam att vi fick vara med! Nya tag imorgon...

Fotade inte just alls och de jag fotade vill knappast vara med här. I inbjudan stod det att man skulle ha en hatt eller nån form av huvudbonad på sig. Så kul det var att se vad folk hade valt. Mest hattar var det nog. Sen fanns det ju vissa, som stack ut ur mängden...

Som gubben som bestämde sig för denhär frisyren som Enrico här poserar i...

och hans fru som tog en peruk med papiljotter. Skönt att fara på fest utan att behöva bry sig i frisyren.

Ritade och zentanglade ett litet kort åt jubilaren. Han som bor i pepparkakshuset bland dom knotiga gamla träden. Och Murri som sköter "bevattningen".