Medan gubben och jag var på semester på Malta passade Enrico på att flytta in. Av den kraftiga solbrännan att döma kunde man kanske tro att han följt med oss därifrån. Han har nog dock bott hela sitt liv i Jeppis, vad jag vet. Har spanat in honom redan en längre tid, där han stått avklädd och frusen till allmänhetens beskådande och tänkt att om de inte tänker klä på och ta hand om honom, kan de ju lika gärna slänga ut honom. Och det hade de gjort!
En räddande ängel tog honom hit hem till oss. Här ska han nu få bo. Att jag i samma veva som hans inflyttning blev någonslags gräsänka för några dagar per vecka, kan ju verka lite lustigt. En stand-in? Så värst sällskaplig av sig är han inte. Inte heller till nån nytta, varken med det ena eller det andra. Står nu bara där i hörnet tills han hittar sin plats i vårt hem. Har inte försökt diskutera med honom, för har på känn att jag inte skulle få nåt svar. Inget vettigt i allafall. Bara nånting huvudlöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar