Foton från Malta

Heeeej!

Länge sen sist!

Har nog varit hemma redan flera dagar, men inte kommit mig för att skriva. Tar alltid ett tag att återvända till verkligheten. Men efter att ha tvättat några omgångar med både tvättmaskinen och diskmaskinen och handlat och kokat så är väl vardagen tillbaka. På gott och ont. Nog är det konstigt lätt att vänja sig med det lata livet. La Dolce Vita. Åtminstone för mig. Tror jag var en diva i mitt förra liv.

Lite foton ska ni få se. Eller ganska många egentligen... Hade ingen bra kamera med oss. Bara en skruttig gammal en och så telefonerna förstås. Inga högkvalietsbilder alltså. Ifall ni funderat på att resa till Malta säger jag bara; sluta fundera! Åk! 

Hotellet vi bodde på i Sliema är byggt 1865 av nån rikeman som bröllopsplats till hans dotter. Många olika funktoner har det haft före det blev hotell. Fint att skrida nerför dessa eleganta trappor. Efter att ha gått och gått kilometervis i flera dagar på de branta gatorna är skrida helt fel ord. Halta och grimasera, pusta och stöna är närmare sanningen. 

Fin lobby, fint "vadagsrum" med  väldiga soffor, öppen spis och bar, vacker liten innegård med planteringar, svalkande vatten i poolen. 

I vår värld skulle baksidan kanske behöva lite ny yta?! Men så bra att det finns olika världar! Vårt fönster sett från den stora gemensamma terassen.

Förståelsen för den sista finishen hade kanske inte nått alla nivåer. Fniss.

En hel del vandrande på den vackra strandpromenaden mellan de olika städerna blev det. Fint också när skymningen lade sig. 

En utflykt till fiskmarknaden som ordnas varje söndag i Marsaxlokk gjorde vi. Vackert där också.

 

Fiskmarknad är ett missvisande namn, tycker jag. Där såldes förutom fisk, allt från det typiska tingeltanglet som finns på vilken marknad i Finland som helst, till skor, väskor, bakverk och hantverk gjorda av de Maltesiska kvinnorna. Och loppisförsäljare fanns där också. Raden med stånd längs vattenbrynet tycktes aldrig ta slut. 

En lång dag blev det när vi besökte ön Gozo. Lokalbuss, färja och sen hop-on- hop-off buss på ön. En grön ö. Och denna vy, The Azure Window, har ni kanske sett i nån film eller tv-serie.

Den urgamla huvudstaden Valletta var kanske det som faschinerande mig mest ändå. Med sina smala branta gator med eller utan trappor, katedraler, konst och kultur vart man än tittar. Helgon och djävlar som tittar ner på en från väggarna.

Kombinerat med moderna caféer, restauranger, shopping, puls, turister, gamla gummor och testosteronstinna italienare blir det en helt perfekt blandning. 

Tom graffittin var väldigt annorlunda än här.

Härligt med avbrott i vardagen och att få uppleva nya saker. Att vädret var toppen gjorde det inte sämre heller. En toppenbra semester hade vi. 
När vi kom till Finland måste flyget cirkla runt före landningen, försenades därmed femton minuter. Sen tog bussen från planet till terminalen oerhört god tid på sig. Alla väskpojkar (eller är det flickor?) hade tydligen gått på kaffe. Bussen till tåget hade gått för längesen. Taxikön var 50 meter lång. Det haglade på oss när vi fogat oss i ödet att vårt tåg redan gått och gick till nästa buss till tågstationen för en tre timmars väntan på nästa. 
Välkommen till verkligheten!