Kattskrällen

Mjau!

Såhär mitt i julstressen, (som annars är en konstig grej som kommer smygandes fast hur jag än försöker köra bort den) så bjuder jag på en dålig bild av några kattskrällen som jag målat. Försökte fota i alla möjliga ljusförhållanden och olika vinklar. Nähä, färgerna är bleka och så blänker de och är suddiga. Suck. Nåväl, måste duga såhär. Nåt bätre fick jag inte till stånd i mörkret. 

Roligt var det att måla dem. Började med dem i november och därav de något kraftiga mustascherna. (Movember). Roligt att plocka in lite zentanglemönster i dem och att använda kraftiga färger efter flera svartvita år. Får se vart det bär. Tror jag fortsätter med samma idé ännu ett tag. Kanske bara byter till andra djur. Finns ju tydligen annat än ugglor också... 

De är målade i akryl och storleken är 15 x 15 cm. De är ca 4 cm tjocka, så man kan ha dem att stå på ett bord eller nåt. Tänkte ifall nån blir intresserad eller jag tom kan rädda någon från paniken med det sista paketet. Maila isf faster.fasansfull@gmail.com så ska vi se vad vi hittar på. 

Må så gott!

Babysockor

Hej å hå!

Har virkat några par babysockor av restgarn under höstens lopp. Lite hade jag väl julmarknaden som inte blev av, i tankarna med dem också. Inspirerades av ett mönster jag såg i en virkblogg. Och temat kan ni ju aldrig gissa, eller?!

Nähä, tänkte väl det... Det nyaste paret fick jag just klart och de ska faktiskt flyga iväg till England. Tänka sig!

Att det visade sig vara en babyboom på gång i vår släkt och bekantskapskrets gör att resten också kanske kommer i användning. Men bara kanske. Har kanske inte råkat rätt med storlekarna. Testat garn i olika grovlekar och väldigt olika i storlek blev de. Lite pilligt är det med ögonen. Jag har på känn att mitt tålamod tagit slut med ugglemodellen. Eller kanske det bara har lite paus, vem vet...

Virkbeskrivningen hittar ni här om ni blev inspirerade. Gjorde lite bredare skaft än beskrivningen säger. Tyckte de såg så smala ut. Men kan ju vara att jag glömt hur babyfötter och ben ser ut. 

Ha det gott och julstressa inte för mycket!  

Tillökning i ugglesläktet

Hade här i höstas en fundering om att jag skulle vara med på nån julmarknad med mina alster. Äsch, inte blev det nåt av det. Hann inte göra så mycket som jag hade tänkt. 
Herr och Fru Uggla tycks ha varit väldigt upptagna de också. Producerat en hel massa ungar har de. Så många att jag förde några till Kvinnobankens Popupaffär här i Jeppis för utplacering till andra familjer. 
Där är de i gott sällskap av annat hantverk och andra produkter som säljs till förmån för Kvinnobanken. Några silvriga ugglor, ett par små tavlor och lite andra betongsaker tog jag också dit. Kika gärna in där om du vill bekanta dig med Kvinnobankens fantastiska verksamhet, eller kanske bara kika på lite hantverk. Storgatan 15, är adressen. 

Snö och hyacinter

Oj då, hur det såg ut när man vaknade imorse! Man ska akta vad man önskar sig. Igår önskade jag mig lite vinter. Bara lite. Tyckte att det var konstigt att ha vinter inomhus, i form av vita fårskinn i sofforna, ett par meter från en lysande grön gräsmatta på utsidan. 

Hoppsan! Lika förvånad blir man ändå varje gång. Nu är nog allt grönt försvunnet där ute. Om detdär är bara lite, kan man ju diskutera. 

Här inne får två små hyacintlökar stå för grönheten. Tog bort mullen och satte dem i glaskoppar med lite franska pastiller?! och vatten i botten. Nej, det är nog stenar. Och inte franska, utan italienska. Dyra sådana. Plockade i en liten påse för nåt år sedan, helt gratis, på en strand i Toscana. Men sen skulle Ryanair ha sitt... Mamma mia!

En salig röra

Hej!

Två veckor sen jag uppdaterade! Oj då. Ursäkta och förlåt, ni några som orkar kika in. Och tack! Ensamt jobb dethär bloggandet. Eller det beror nog mest på bloggaren (mig) själv. Orkar man inte kommentera (eller ens läsa) andras bloggar, så är det nog tyst också på ens egen. 

Håller nog på med olika små projekt. Men ingenting verkar blir klart. Splittrad, är ordet som beskriver mig just nu. Det är väl en del av förbannelsen i välsignelsen av att vara kreativ och mångsidig. Hängde du med? Är inte tex bara en sticksöm som är på hälft... Utan teckningar, målningar, zentanglingar, julkortsfunderingar, cementgjutning, virkning, sömnad, möbelfixning, renovering...

Såhär ungefär: 

Återkommer när jag har nåt färdigt att visa er. Stay tuned, eller nåt...

Latmajans kuddövedrag

Hej på er!

Sydde några nya kuddöverdrag igår. Fick nog av de något somriga kuddarna i sofforna. Eller somriga och somriga. Färgglada i allafall. Och i mitt huvud är det som att färger i inredningen hör till sommaren (om ens det). Hade länge tänkt på att förvandla min gravidtröja från 90-talet till kuddöverdrag, men inte kommit mig för. Lite hjärtskärande också, att sätta saxen i den. Men så hittade jag en likadan i annan färg på loppis. Blev det perfekta paret. En för stor bomullströja med flätor, klippte jag också till.

Jag syr alla kuddöverdrag utan dragkedja och utan knappar. På samma sätt som man syr örngott, eller lite beroende på tillgången till tyg, omlott med öppningen typ mitt på baksidan. Om det känns som om det skulle behövas knappar eller nåt för att hållas stängt ordentligt, så tar jag säkerhetsnålar. Det ska ju gå snabbt och enkelt... Kom att tänka på min handarbetslärarinna som en gång påpekade att hon brukar kalla tråden för latmanstråd, när jag satt och sydde nåt för hand med en tråd som var flerfalt längre än min arm. Ingalunda menade hon väl att jag var lat?!

Här är mina vintrigare kuddversioner. United little bears of the world. Älskar nallebjörnar! 

Bomullströjversionen. Och latmajans version av knappar på baksidan. Undrar vad hon skulle säga nu då, lärarinnan alltså... 

Hoppas ni får en skön (och lat) vecka!

Ljusslingsrevolution!

I ett ögonblick av övermod bestämde jag mig för att nu göra det jag tänkt på i flera år. Nu startar jag kriget mot termen julbelysning! Stärkt av mitt besök till affären mitt i stan, där jag vände och svängde på varje paket och inte hittade en endaste ljusslinga som kallades julbelysning, vågar jag nu sätta ut den första ljusslingan. Med risk för att alla förbipasserande förfasas över min tidighet (eller kanske senhet) Och undrar hur man kan sätta julbelysning nu redan. Vad då julbelysning?! Det är ljusslingor! Ifall det skulle vara julbelysning skulle man väl i kyrkan predika om att man ska börja ta fram slingorna i december. Att det gjorde Jesus också. Och de som inte firar jul skulle inte kunna ha såna. Nähä! Nu när mörkret blir intensivare och längre för varje dag, behövs väl alla uppiggande och vackra ljus man kan hitta?! Så i skydd av mörkret har jag nu pillat ner en sprillans ny pytteliten ljusslinga i blomkrukan på trappan. Och kanske jag snart också dristar mig till att sätta slingan runt den lilla sockertoppsgranen?! Eller rentav tända slingan inuti köksfönstret?! Slingan inuti dörrfönstret har jag pluggat i ren i veckoslutet. Å ja! En riktig revolutionär är jag. Och jo, jag kan förstå att man tycker om att göra fint just till julen med olika belysningar både inne och ute. Det gör jag också. Och kanske man tycker att det blir förstört om man "börjar" nu redan. Men nej, man kan ju spara vissa saker till julen. Och sätta sina mer juliga grejer då. Som adventsstaken, stjärnor eller what ever. Men för medmänniskornas, julfridens, och alla åsnor i krubbans skull, kan man låta bli att snurra den blåa slangen runt flaggstången! 

Nån annan som är med?

Loppade och förvandlade lampor

Hej!

Här har vi nånslags lampfixningsprocedur på gång. Vet inte exakt var det började, men tror det var för att gubben började tömma källaren och ett bord behövde komma bort ur vägen. Det bordet fick komma upp i ateljén. Och på bordet som skulle bort ur ateljén, stod en lampfot och bara skräpade. Hade inte ännu hittat eller tillverkat nån lämplig skärm till foten som jag metalltejpade för snart ett år sen. (Här kan läsas om den prosessen). I samma tömning kom också en gammal symaskin med bord upp ur källaren. Och plötsligt fann lampfoten sin plats. För att jag ställde ner den på symaskinsbordet, bort ur vägen från bordet som skulle flyttas. Där ska den ju stå och inte på fönsterbänken i vardagsrummet, som jag hade tänkt! Inredningsskills på hög nivå. Och som vanligt här i huset, så vad man än gör så lägger det igång en cirkelreaktion. Så och med lamporna. Källartömningsinspirationen torde ha lagts igång av att vi fick en släpvagn full med skatter, när min farbrors hus skulle tömmas. Men de ska jag visa en annan gång. 

Här tillsammans med den gamla Singern passar den ju utmärkt, tycker jag. Och kanske den inte behöver nån skärm, trots allt? Gillar den stora nakna lampbollen, som fanns i en av lamporna ovanför matbordet, och nu hamnade hit istället. 

Denhär kantiga lampskärmen hade jag tänkt mig på foten, men det gick ju inte. Såg bara för sjukt ut. Så bollen ur taklampan och denhär bytte plats. Den är förövrigt nyinköpt från Clas Ohlson och väldigt snygg i sig.

Och när jag nu är igång med ett lampinlägg, så här är vår rad med lampor i matsalen och vardagsrummet. Matsalslamporna är loppade eller vindsfyndade skärmar som jag tagit tyget av. Hade gärna velat ha tygbeklädda snygga sladdar, men såna fanns inte att fås precis då på sekunden, så piffade upp vanliga sladdar med tejpbitar. Ibland ska saker ske genast och inte om ett år... Rispapperlampan och den svarta skärmen är från Ikea. 

Denhär lampan till köket hittade jag också på loppis. Sådär bara i misstag, ni vet. Det gör ju glädjen i fyndet desto större. Och priset naturligtvis. 5 € för den! Och efter snart fyra års boende kan man väl investera i en taklampa... 

Och nu gott folk, ska ni få se det bästa! Också ett loppisfynd. Som inte var en lampa till en början. Men nog i min och dotterns ögon. Vi såg den samtidigt och båda drog efter andan. Tänk om.. Och det kunde den ju! Med hjälp av en händig elmontörsgubbe kan en gammal uttjänt samovar bli den coolaste lampan ever! 

Och den fick ta platsen på fönsterbänken istället för en ynklig liten pinnlampa som flyttades till... Äsch. Cirkeln är inte sluten. Och i skrivande stund håller gubben på att sätta upp en taklampa. Återkommer kanske om den nån annan gång. Nu orkar jag inte skriva mera och tror att ni är tillräckligt upplysta för denhär gången. 

Ha en skön söndag!

Nya tavlor

Har inte visat mina senaste tavlor. Har faktiskt blivit ovanligt många på sistone. Vet inte varifrån ivern kom, kanske med beställningen på en abstrakt tavla till ett splitternytt hem. Wohoo, roligt och spännande. 

Namnlös, akryl, 70 x 90 cm

Sen blev det ett lejon. Bara för nöjes skull. Finns i mitt rum på jobbet nu. Haa haa, och så typiskt mig att i min iver glömma att fota med kameran. Så nu blir det mobilbilder (igen) Fast är nog väldigt svårt för en amatör att fota tavlor så att färgerna kommer till sin rätt, även med en riktig kamera. Så det får duga.

Scar face, akryl, 90 x 90 cm

Och sen en present. Hade inte rört oljefärgerna på väldigt länge. Tog ett tag att öppna tuberna. Men oj, så roligt med olja. 
Kasper, olja, 30 x 30 cm

Nu hoppas jag att ivern håller i sig. Ska nog bli mera oljemålningar, tror jag. Är ett helt annat flyt med olja än den tröga och snabbtorkande akrylen. Hade nästan glömt hur det är. 

Växthustömning

Hej!

Här är det växthustömning på gång. Vackert och rätt så varmt är det idag, men nog blir det ju snart vinter, vare sig man vill eller inte. 
Har inte uppdaterat så mycket från växthuset i år. Tiden har bara runnit iväg, som vanligt. Suck. Men ni har ju åtminstone fått bekanta er med Bob, årets glada överraskning. I år har jag också äntligen planterat en vinranka. Hade lämnat hål för den i golvet och grävt ner en bottenlös hink, så den ska få söka sig med rötterna utanför växthuset när den växer till sig. Nog växte den minsann i år redan. Och druvor kom det också! Nästan så jag funderar vad jag ska ta mig till med den stora skörden, he he. (på bild) Vitlök var också en ny grej för mig. Lyckades helt bra och nu har jag ny sådd på gång. (Inte i växthuset då, utan i lådan utanför.)

 Plockade in de sista tomaterna idag. Får se om de mognar här på brickan. Nån höjdare till tomatår, tycker jag inte det var i år. Kanske för kallt i början av sommaren. Gurkor fick vi nog massor av. Och chili.

Tomt gapar det nu. Vinrankan är ännu grön och fin

och pelargonerna har inte heller tagit höst. Sittplatserna plockar jag inte bort till vintern. Och ännu tål man sitta här och mysa. Med tända ljus i mörkret, insvept i filtar med en värmande dryck. Minst lika viktigt som själva odlandet, om man frågar mig. Älskar vårt växthus! 

Animorphia

Tänkte nästan trilla omkull av förvåning när jag häromdagen stötte på denhär boken i en market här i stan. Strategiskt placerad på synligaste stället vid gången, för att locka köpare. Målarboken, som en av mina favoritkonstnärer i Instagramvärlden, just har gett ut. En ung man, eller vad man nu ska kallas när man är 25 år, från Manila. Aldrig hade jag trott att hans bok skulle finnas att köpas här!

Inte hade jag tänkt köpa nån målarbok alls. Att de fungerar som avkoppling och rogivande medicin tvivlar jag inte en sekund på. Men jag skapar hellre själv och kopplar av på det sättet. Köpte inte. Förrän nästa dag... Såklart måste jag ju ha hans bok... Kanske jag aldrig sätter ett streck i den, men det gör inget. Vet inte ens om jag kan förmå mig att "klotta" i den. Men kan titta i den och begrunda och beundra alla de roliga figurerna och filurerna. Den är underbar! Och inte känns det heller helt fel  att ha bidragit lite, lite till en ung konstnärs framgångshistoria. Oberoende av platsen på jordklotet. 

Kattdop

Igår var jag bjuden på en tillställning som varken jag eller nån av de andra gästerna varit med om förr. Inte arrangörerna heller. Och som vi kanske aldrig mera kommer att få vara med om. Den onödigaste av alla tillställningar, åtminstone om man tänker på det finskspråkiga uttrycket för onödiga tillställningars moder; kissanristiäiset, dvs KATTDOP! 
Ha ha, jo, min kreativa och påhittiga vän hade kommit på den förträffliga idén att ordna namngivningsfest åt sina nya små kattfröknar. 

Och vilken fin tillställning det var! Champagne, kaffe och tårta. Charmiga kattkakor:

Mingel, umgänge och huset fullt av glada människor. Livliga, söta katter och en hund också. Nån präst syntes inte till, så ceremonin sköttes av värdparet. Med lite grädde påstruket på pannan fick fröknarna sina namn. Och inte vilka namn som helst, såklart. Fina damer ska ha fina namn: 

Att fota livliga katter med en mobiltelefonkamera är inte så lätt. Ville inte komma med riktiga kameran i hösta hugg, som nån bloggerska. En av dem ser ni i allafall här: (vilken vet jag inte, ursäkta mig)

Presentbordet dignade som på vilket stort 50-årskalas som helst. Jag var inte ensam om att tycka att möss är en lämplig dopgåva till katter. Det var inte bara en eller två möss fröknarna fick... Kanske vi kan skylla på ovana att gå på kattdop? 

Precis när jag cyklade ner från gården på väg till dopet, kom grannfrun med sin hund. Ska du på fest, undrade hon, på finska. (såg väl ut så på klädseln, presentpaketet och cykeln) Jo, eh, jo, det ska jag. Sa inget mera, hon hade nog ändå inte trott mig om jag sagt att jag ska på kissanristiäiset.

Onödigt?! Inte det minsta! Vad kan vara mer nödvändigt än att ta tillfället i akt att ordna en fest för sina vänner när en orsak uppenbarar sig?! Med eller utan katter. 
Tack att jag fick vara med! 

Säg hej till Bob!

Hej!

Oj då, så länge sen sist. Har inte haft lust och kunnat förmå mig att skriva om min löjliga lilla värld och triviala glädjeämnen, när världen ser ut som den gör. Och att skriva om de sakerna, vill jag inte heller. Det får andra göra. 

Nu beslöt jag i allafall att göra ett försök. Tycker att ni bör få träffa Bob, ni också. Vilka glädjetjut, -dans och tom lite -tårar han förorsakade när han upptäcktes. I samma veva fick han ett namn. Bob. Öh?! Ja, inte var det jag som tyckte att en melon behöver ha ett namn, men okay, låt gå. Låt mig alltså presentera:

Bob, the melon

Liten, ynklig och frusen låg han där på växthusgolvet. Genast fick han en egen crocs, för att inte bli så kall om fötterna. Varje dag har han blivit ompysslad, påhejad och beundrad. 

Se så stor han blivit nu! Crocsen har han växt ur och är till bara för jämförelse. Sådär som tändsticksaskar, som de brukar ha på sina bilder i tidningen, på sina romantiska potatisar eller hånglande morötter. Frusen är han fortfarande och kommer inte att hinna bli större. Men det gör inget. Glädje har han gett och nästa år ska jag absolut ha en melonplanta igen. Vacker planta och fin blomning också. Äta Bob?! Njaa, vet inte... Vem är frivillig att sticka kniven i honom?!

Stockrosgalningar

God morgon och god måndag!

Augustis sista dag. Sommaren drar sitt sista andetag. Kanske vi ännu får en slutspurt, vem vet. Tack, ljuvliga augusti för att du kom med sommaren till oss. 

Ganska vilt har det gått till i trädgården i år. Växterna tycks ha gillat allt regnet i början av sommaren. Och så svängde jag ryggen åt allt ogräs och allt annat också när vi hade vårt stora målningsprojekt. Grusområdena är gröna, vi har fått en djungel i etta hörnet, (vågar faktiskt inte ens gå in dit) meterslånga nässlor i häcken osv... Och stockrosorna har blivit alldeles galna! Det har nog hänt förr, men lika förundrad blir jag ändå varje gång. Skulle ju inte ha nånting som blir 3,5 meter högt i blombänken! Det var måttet sist de mättes, kan mycket väl ha töjt sig lite mera ännu efter det. Funderar på att flytta dem, men möts av protester från alla tillfrågade. Kanske jag fogar mig i tanken att inte ha ordning och reda och snyggt och prydligt i blombänken. Vi får se... Och lite nytta var det nog med dem när det var som hetast. De bildade faktiskt en skön skugga med lagom temperatur, där jag kunde sitta i solstolen (skuggstolen?) och njuta. 

Här kommer några foton på galningarna. Gillar den mörkmörkröda färgen jättemycket. I helskugga ser de svarta ut. Hatkärlek. 

Mera råttor!

Hej igen!

Fortsättning på gårdagens råttinlägg...
Måste bara dela med mig av bilderna jag fick på facebook. Så roliga och blev så glad! Att de ska trivas i sitt nya hem är helt säkert :) 

Vilka är sötare, tycker du? Förlagorna Nalle och Kanin (ja, de hette faktiskt så) eller månne de virkade? 

Panda och råttor

Halloi!

Hoppas ni haft ett fint veckoslut! Vilket otroligt fint väder vi haft. Och har ännu ikväll. Ska strax gå ut tillbaka, men först vill jag visa bilder på mina senaste alster. När jag äntligen fick slänga husmålningspenslarna dit pepparn växer och ta lite mindre penslar i handen och sätta mig med en virknål, förfärdigade jag rätt hastigt dehär projekten som väntat på att bli klara. 

En tavla som tycktes vara omöjlig att få idéer till. Målat över och bytt motiv, målat över igen, och igen osv. Tills allt då plötsligt klarnar och det är bara att måla dit det. En panda åt pandaälskaren, vad annars?! 

                                                          Panda, akryl 65 x 80

Och han som hade två råttor som husdjur. Han fick äntligen sina virkade råttor. Hann fylla år både en och två gånger och råttorna hann dö. Oj då... Men varkendera visste om att jag hade såna saker på gång åt dem, så ingen skada skedd. En glad överraskning blev det. 
Och jo, den vita råttan har ni sett förut här på bloggen. Skrev om den här. Nu har den alltså fått sin kompis och de ska snart flytta söderut till sitt nya hem. Hoppas de ska trivas där. 

Mynta

Wohoo, så kul att få skriva om nåt annat än detdär som jag skrivit om på sistone. Tänker inte nämna det med namn nu. Ni får kolla bakåt, ni som vill veta. 
Nu vill jag skriva om nåt trevligt. Och det är en ny favorit jag har i växthuset. Myntan! Oj oj, så användbar och så god doft och smak den ger. 

Stor och kraftig har den blivit. Exakt vilken sort det är, vet jag inte. Eller kanske lappen finns kvar, men orkar inte lyfta på baken och gå och kolla. 

Otaliga tekoppar har jag gjort av bladen och kvistarna. Enkelt, gott och fräscht. Som efter tandborstningen, typ. 

Första semesterdagen skålade vi i citron- och myntavatten. Pjasasi, jag vet. Men varför inte lyxa till vardagen ibland? Skadar inte. 

Och blandar man den med lime, socker, isvatten och piratvatten, ja då blir det också gott. Och roligt!

Husmålning, före och efter

Hej alla tappra läsare!

Som väntat och väntat på att få se resultatet av husmålandet. Tack för tålamodet! Här har det nog minsann trytit med tålamodet ibland. Dethär är nog det jobbigaste jobbet vi gjort, ever. Och då har vi ju gjort allt mellan att mocka ut sågspån till tapetsering. Allt som hör till en grundrenovering. Vilket helvetiskt jobb det varit. Och är det klart då? Nej, inte helt och hållet! Men tillräckligt för att stilla er nyfikenhet och vår värsta vånda. Byggställningarna är förda tillbaka till hyrfirman och nu återstår bara jobb från marken. Trodde vi, tills jag kollade igenom foton att sätta hit på bloggen. Då såg jag ett ställe som glömts bort i brådskan att flytta ställningarna när hjälp fanns på plats. Bara ett bräde vid takkanten, så det ska väl gå att fixa från stegen......

En hel roman kunde jag väl skriva om dethär projektet. Blod, svett och tårar. Hopp och förtvivlan. Får bli lite bilder i stället. Varsågoda:

Klättra upp och ner och upp och ner och... sitta på knä, ligga på marken, sträcka armen, stå på tårna, lyfta skrot osv osv... Hela årets jäkla motionspass har avklarats i sommar. 

I ett skede lekte vi graffitimålare. Hade kanske varit coolt att ha en vägg såhär? Var inte det minsta coolt att skrapa loss gammal flagnad färg och försöka jämna till eländet med olika metoder. Tack och lov var det bara den ena väggen som var dålig. Nu får vi då hoppas att målet hålls kvar... 

 "Trapphörnet" mot gatan, före.

Och efter

Före

Efter

Visst har det ändrat?!! Och tusenfalt bättre blev det, tycker vi. Och vi älskar färgen. Nu återstår att måla allt klart och så kanske det så småningom sjunker in att VI GJORDE DET! Vi målade, inte bara ett utan faktiskt två hus, när man riktigt tänker efter! 

Tack alla som hjälpte till, på ett eller annat sätt!