torsdag 28 augusti 2014

Bröllop

Hej å hå!

Länge sen sist igen. Skyller på fortsatta datorproblem och en väldigt intensiv vecka. Med bla många gäster, längre dagar på jobbet med nya saker att lära, Spotlight, dvs kulturens och handels natt i vår stad och så höjdpunkten; lördagens bröllop. Öh, ser att jag skrivit att denhär bloggen ska handla om vår vardag. Tycks inte stämma så bra. Bröllop hör inte till vår vardag. Men ett litet "reportage" vill jag ge er i allafall. 


Hela familjen var bjudna på bröllopet. Vigseln ägde rum i grannstaden och festen hölls i ett av brudens familjs handelsträdgårds växthus. Nog hade jag på känn att det skulle bli vackert. Känner ju deras goda smak och förmåga att dekorera. Och så rätt jag fick! 
Tänker inte låta er kika på alla läckra detaljer och inte i grytorna heller. Tycker att det är lite privat.  Men kan lova att maten var fantastiskt god, serveringen ypperlig, programmet roligt och bandet spelade skön musik. Och det dansades och firades till småtimmarna. Ett hederligt, traditionellt bröllop som man inte bjuds på ofta numera! 

Dottern hade hand om kameran. Och blev ju ett hundratal bilder. Har här knyckt några...
















 Så vackert kan det alltså bli i ett växthus.


Och det viktigaste och vackraste, brudparet! Vår guddotter, barnens kusin, Ina och hennes Daniel.



Skål och stort grattis ännu en gång till de nygifta! Och tack för en suverän fest! 



måndag 18 augusti 2014

Stenlandets kakmakeri

Hoppas ni inte missade att det var den internationella restaurangdagen igår! Då kanske det dök upp en och annan restaurang eller café i ditt grannskap, som kunde ha varit värt ett besök. Inte direkt i grannskapet för oss, men så väl värt en utflykt, var definitivt Stenlandets Kakmakeri i Oravais!




Där i sitt nybyggda biltak/garage hade familjen Holmlund öppnat sitt popupcafé för dagen.



Så välkomnande och vackert det kan bli i ett garage! Kunde knappt tro mina ögon! Kan du?!








Stod och gapade flera minuter och försökte ta in alla intryck. Alldeles underbart! Att sen när jag kom till sans igen kunna bestämma mig vad jag skulle välja tog ett bra tag. Och sen fick man ju välja en kopp ur hopen med vackra, gamla och nyare koppar också. Mera svåra beslut :)


Tror inte jag var den enda som hade svårt att bestämma mig  :)



Enkelt wienerbröd, lime key pie och kolasnitt blev det till sist. Och grädde i kaffet. Gissa om det var gott! Druckit ur den romantiska kaffekoppen, i gott sällskap och i miljön de skapat blev det till en riktig fest.  

Kakmakeriet bjöd på andra upplevelser än själva caféet också.  Fanns nog nåt för allihopa att göra och titta på.



Man kunde ju ta en titt på de vackra hantverken som svajade i vinden på byksnöret,

fynda nåt på gårdsloppiset,

beundra Tordis Ekmans konstutställning,



kika in i lilla Lovisas lekstuga

 sätta sig och leka en stund i den stora sandlådan,


eller helt enkelt svänga upp och ner på hela världen.


Tack duktiga, fina Jenny och alla andra inblandade för en underbar dag

och jag följde minsann rådet på det lilla hjärtat. Och det är jag säker på att alla andra besökare också gjorde!





lördag 16 augusti 2014

Kyrkbänken

Nu är jag här igen på lillens dator. Och det var ju som jag trodde. Bilderna skulle ha öppnats på skärmen som var svart. Men det var ju en kabel som satt lite löst. He he... 

Men nu ska jag avslöja vad det var jag skrev om att vi har fått... Ta daa... Tillåt mig presentera: 



KYRKBÄNKEN!!!

Den typ 150 år gamla kyrkbänken från St Luke´s Church på Victoria Road i Cambridge, England, fungerar nu som växtställning i vårt växthus! 
Inhandlad av vår vän för längesen när kyrkan skulle moderniseras, transporterad i flyttlasset till Finland, stått obehövlig i deras hem. Och så, på min födelsdag av alla dagar, ringer han och bjuder ut den åt oss. Tackar man nej?! Skulle inte tro det!




Ut åkte alla mina hopplock till inredning, alla dåliga växter, lite myror och diverse kryp








och in kom bänken! Nu råder här ordning och reda. Och växterna sitter bekvämt och ack så elegant på sin bänk. Kyrkbänkar är ju inte direkt designade för att trivas i, så vi bestämde att växterna ska sitta där, inte människorna. Bänken är L-formad, som ni ser. Vi lämnade hörnet öppet, för där finns en bytta infälld där en vinranka ska planteras så småningom. Perfekt! 

Väldigt faschinerande att tänka sig vad den här bänken har varit med om. Vilka människor som suttit där? Vad har de tänkt? Har de varit lyckliga eller enbart vettskrämda av hotet om evig förbannelse och helvetets eldar som förkunnades för dem varje söndag, de arma syndarna? Var det en bänk för de rika eller fattiga? Kanske tom något förnämt litet kungligt arsle suttit där? Vad hette han som ristat in sina initialer i ryggstödet? WL eller WI, William nånting? Och den trotsiga tonårspojken som satt och hackade hål efter hål med det vassa föremålet, vad hände med honom? 

Och prästerna? De som lät bygga kyrkan? Svänger de sig i sina gravar när deras bänk hamnat som växtställning i ett futtigt växthus i Jakobstad, Finland? Där syndarna umgås och har trevligt. Där ibland intas en och annan "nattvard". Musiken flödar. Skratten ekar. Ingen döms, alla är välkomna. 
Eller kanske de sover lugnt i allafall? För de märker väl glädjen över växthuset och dess byggare, vännerna på besök, växterna, varje liten tomat och basilikablad som skördas? Och så deras vackra bänk! Som lever vidare. Ett gott liv, högt uppskattad! Det borde väl få dem nöjda i allafall?! 




fredag 15 augusti 2014

Datortrubbel

Om ni tycker att jag varit väldigt osynlig här på sistone, så tycker ni alldeles rätt. Vår dator fick värmeslag och har varit ur funktion ett bra tag redan. Nästa vecka blir den kanske fixad. Nu smög jag mig in här på lillens dator när han är i skolan. När lillkissen är borta, dansar den stora gamla råttan på bordet... Trodde hon!! Nähä... Har fotat och tänkte visa åt er vad vi har fått, för det är en så cool grej. Och ni kan aldrig i livet gissa vad det är!! 

Men inte får jag fram nå foton här inte. Och jag vet nog hur man ska göra vanligtvis. Tro mig nu bara. Men nu finns det ju två skärmar här! Den jag nu tittar på och använt att surfa med lite här före, funkar perfekt. Sen är det dendär vänstra skärmen. Den förblir svart trots att strömmen är påkopplad och allt. Och jag är nästan säker att det är just på den, som bilderna skulle öppnas. Men icke sa nicke, där står den bara och flinar hånfullt och vägrar visa mig något alls. Och ännu mera hånfullt kommer ägaren att flina när jag försynt frågar, varför i hela !///"&"%#¤&"/(#!! jag inte kan få fram bilderna. Och så ber han mig snällt att GÅ BORT från hans dator och så trycker han väl på nån liten knapp och så öppnas den...

Och så känner jag mig som farbrorn här

Trevlig helg önskar jag er alla! Och nog ska det väl bli lite bilder också så småningom...

onsdag 6 augusti 2014

Kålgryta

Medborgare! Kansalaiset!

Känner det som min medborgerliga plikt att påminna er om vitkålen! Ni har kanske nästan som jag, glömt bort den finländska basmaträtten, kållåda eller kålgryta?! För mig är den lite av en säsongmaträtt, så därför blev jag så glad när jag såg kålhuvuden i affären och kom ihåg KÅLGRYTAN!

Denna förträffliga delikatess har nu tillretts här i vårt hushåll ett par gånger under en kort tid. Alltför kort, tyder vissa näsrynkningar på. Anser att barnen ska lära sig äta all slags mat. Trots att de hunnit bli 80 kilo, så är det inte för sent. :D

Jag bryr mig oftast inte om att sätta den i formar och i ugnen och laga grytan till lådor. Helt onödigt, tycker jag. Jag bryner blandfärs och lök, häller i strimlad kål, buljongtärningar, svartpeppar och that´s it. Ingen vätska behövs. Sen ska det puttra läääänge, gärna ett par timmar. Ibland sätter jag till lite ris mot slutet, så får det koka med tills det är klart. Som en rätt i sig blir den ju då, men brukar ändå servera potatis till. Att det kan vara gott! Och att det är väldigt billigt, gör ju inte saken sämre. Dagens gryta räcker åt fyra personer imorgon också. För några euro! Och så behöver jag inte koka imorgon... 



Här är köttet brynt och kålen satt ovanpå. Rör bara om ibland, så "smälter" kålen med köttet. Alla kan laga detta. Ingen konst alls!


Klart!


Och på tal om konst och mat, så gläder det mig att alla i vår familj är mer eller mindre kreativa och konstnärliga. Och humoristiska... Att vissa inte tycks ha fått lära sig att inte leka med maten är en annan sak. Att skapa matskulpturer räknas väl ändå som konst?! 













måndag 4 augusti 2014

Sanfrid´s

Besökte vårt midsommarparadis under veckan som gick. Lite försenade kan man tycka, men bättre sent än aldrig. Första gången på sådär 15 år som vi missade midsommarfirandet i Emas, Terjärv. Och det var nog bara vårt eget fel. Stående inbjudan har vi den stora förmånen att ha. Hade just kommit hem från mc-resan då och ville vara hemma och som ni kanske minns, årets midsommar var faktiskt kallare än julafton. 

I början var det som mest tre familjer med tio barn som firade midsomrarna här. Långbord fyllda med massor av olika maträtter, övernattning i husvagnar, simning, lekar, musik och bastubad. Antalet firare har minskat under årens lopp. Nu är det bara värdarna Eva och Mikael, gubben och jag som firar i all enkelhet. På den tiden var det bara ett sommarställe för Eva och Mikael också. Nu bor de här året om.

Att inte komma hit till denna fantastiska plats åtminstone en gång varje sommar skulle vara otänkbart. Blev som sagt i andra former än vanligt i år. Helt andra faktiskt. Blev lite arbete... Tänka sig... Vi passade nämligen på att be Mikael fixa till några stolar åt oss.





Här, i denhär vacka byggnaden, har de nämligen gömt ett snickeri. Kamouflerat till ett gammalt fähus. Det är nästan en kopia av det gamla uttjänade fähuset som fanns här förr.  Sanfrid´s.



Inga kossor här inte. Bara moderna snickerigrejor och väldoftande virke. Och så de kreativa, påhittiga och duktiga snickarna såklart. 



Inte fy skam för utsikten genom fönstren...



... där blomlådorna som Eva snickrat hänger på utsidan. Alldeles fulla med blommor. Finns så mycket vackert att njuta av här.



Som vackra blombänkar med fina stilleben. Ser ni kaffekopparna?!





Roliga detaljer. Massor med snickarglädje. 



Det vackra huset


och så sjön såklart. Här står vårt tillfälliga "hus" parkerat. Parasiterna i paradiset, som gubben sa... :)



Ibland kan man få en liten utskällning, men det är inte så allvarlig menat. Pussarna man får efteråt bevisar motsatsen. 


Kommer man hit , som vi gjorde, med en hög med stolskelett











förvandlas de i ett huj till stolar. De ska vi ha i växthuset. Berättar mera om det en annan gång.





Trädgårdsstolar är deras huvudsortiment. Än så länge... Man kan aldrig veta vad de hittar på, för ideér har de minsann. Mera och bättre bilder och kontaktuppgifter finns på deras sida på facebook, ifall ni blev intresserade. Roliga småsnickerier lagar de också. Brickor, korgar, flaskställningar osv
Och på söndagskvällarna förvandlas snickeriverkstaden till musikverkstad! Då samlas dethär gänget och filar på sina verktyg. Snacka om mångsidighet! 

Helt fantastiskt vilka gömda paradis det kan finnas i de små byarna på landet, in the middle of nowhere. Lycklig att vi får ta del av denhär platsen. Tack!