Öppna trädgårdar

Tog en tur med mc:n idag till ett par trädgårdar som deltog i Öppna Trädgårdsdagen. Lottas och Jyrkis trädgård i Katternö har vi besökt förr, men där hittar man alltid nya saker att se på. Tex. en ny terass, en ny blombänk eller ett nytt trädgårdsrum.  Där flödar minsann kreativiteten. Och vilket jättearbete de gjort och gör hela tiden. 

I deras trädgård ser man också spår av Lottas andra stora intresse. Vilken oerhört charmig pall och skottkärra! 

Och växthuset är fullproppat med vackra växter, saker och godsaker!

Tror minsann att Jyrki tar av sig skorna på utsidan...


Åkte vidare till Ytteresse. Där hade Maj Ahlvik öppnat sin trädgård. Gillade också den väldigt mycket. En fin sluttningstomt med många barrväxter, bladväxter och just ingen gräsmatta alls! Allt sånt som jag gillar. 

Och så ett alldeles underbart växthus!

Från Ytteresse åkte vi vidare till den för oss städse öppna trädgården. Den mest betydelsefulla. Där finns också många vackra växter. Och människor.

Och de vackraste sitter där på trappan. Mina föräldrar. I mitt barndomshem.

Tack alla inblandade för en fin och givande dag! 

Katter och studenter

Har visst inte visat de två senaste tavlorna? Hade bråttom att laga dem klara i maj. Så bråttom att jag inte kom ihåg att fota dem ordentligt. Den ena har jag bara en ynka mobilbild på. Den andra kom jag på vid hämtningen, att jag glömt att fota. Blev några snabba foton i dålig belysning. Snett blev det också. Men visar dem nu då i allafall. 

Denhär tavlan blev beställd som present åt en student. Temat skulle vara student och katter. 

Och samma beställare ville ha en egen kattavla för hon blev så förälskad i Grannens katter, som jag visat här tidigare. Båda är gjorda i akryl.

Glad och överraskad är jag över omnämnandet i denhär trevliga bloggen! Där kan ni se en av mina uggletavlor jag gjorde förra året. 
http://yourssblogi.blogspot.fi/2014/06/pollot.html

Trevlig helg till er alla!

Explosionen

Kunde inte annat än skratta halvt hysteriskt när jag tittade in i växthuset när vi kom hem från resan. En fullständig explosion hade skett på bara tolv dagar! Hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle kunna växa så snabbt i ett växthus. Hade planterat om gurk-och tomatplantan dagarna före vi for. Lämnade kvar den lilla pinnen som de hade som stöd och tänkte att de växer kanske tio centimeter eller nåt sånt under tiden. Binder upp dem sen när vi kommer hem. Ha ha, vilket skämt! Där låg de på golvet i sin fulla längd. De hade ju växt nästan en meter! Och tre stora gurkor fanns det redan. Så otroligt! Inte vet jag om det är normalt eller om jag lyckats gödsla för mycket eller nåt. Men gurkor kommer det, så inte kan det väl vara helt fel?! Två tomater finns det bara, men mycket blom.  Och några av chiliplantorna blommar också. De hade också växt med kanske 20 centimeter. Basilikan är också stor. Amazing! 

Lite före och efter bilder får ni se. 

 Gurkplantan (i bakgrunden) när vi for.

Samma planta två veckor senare, när den blivit uppbunden.

Historiskt ögonblick att skörda den allra första egna gurkan, ever. Hallelujahmoment! 

Många av de små chiliplantorna väntar ännu på omplantering. Kölden har inte inspirerat till trädgårdsjobb. Och orken har det också varit lite si och så med. Men jag ser ju tydligt att växternas storlek än helt relaterat till krukornas storlek. Kanske de hinner växa sig stora ännu i sommar.

Lite på efterkälken med trädgården hamnar man nog när man reser bort i början av juni. Inte en endaste sommarblomma har jag planterat. Kanske jag hoppar över det helt och hållet i år. Får se. Har aldrig satsat mycket på såna förr om åren heller. 
Två busktomatplantor som jag har bett min egen trädgårdsmästare (läs gud-dotter) sätta undan åt mig, ska jag i allafall hämta hem bara jag kommer mig för. Nu bara tre dagar att jobba, så börjar s e m e s t e r n. 

Idag blev vårt ombyggande inomhus och cykeltaket välsignat av byggnadsinspektören. Skönt! Han gillade växthuset också. Det behövdes inte inspekteras, men gillades i allafall. 

Det stora äventyret

Är nu tillbaka i verkligheten. Eller mest bara kroppsligen ännu. Tar en stund före huvudet är på plats igen. Har sett och upplevt så mycket, så det tar länge att smälta. Och att komma ihåg allt. Och att inse att vi faktiskt gjorde det. Vi åkte mc till Österrike! 4816 km blev det. Det tog oss 12 dagar. Ett par dagar till hade kanske gått bra. Nu blev det några väldigt långa kördagar. Men det berodde nog på våra vägval. Vi valde ju inte de snabbaste vägarna. Speciellt inte i början. Ville ju se så mycket som möjligt. I något skede insåg vi att ska man komma nån vart i Tyskland, är det nog autobahn som gäller. Och när man slutat säga oj och vau åt alla otaliga byar och småstäder de små vägarna ringlar sig igenom, då är det faktiskt rätt skönt att åka lite snabbare mellan varven. Är det inte konstigt hur man kan bli mätt på vackra landskap också? När de första snöklädda alptopparna kom i syne, då ryste jag ända ner till tårna. Sen på väg hem knyckte man mest på axlarna. En till alptopp... gäsp.

Tur med vädret hade vi. Och inga missöden alls. Mestadels lagom varmt och inte just något regn alls. Finland var dock inte så välkomnande. Regn i södra delarna och storm de sista hundra kilometrarna. Men vad gör det när man är nästan hemma.

Nån fullständig reseskildring bryr ni er knappast om. Men några foton kanske? Där är ju så fantastiskt vackert. Precis som på de allra finaste vykorten. Sagolikt!

På hotel Seehof i Zell am See bodde vi fyra nätter. Ett stenkast från sjön.

Vi hade turen att vara där när ett internationellt jippo, Vespa Alp Days, ägde rum. Staden invaderades av 800 vespor och skotrar som med gemensam start från gågatan åkte på olika turer i bergen. Vilken syn, vilket ljud och vilka avgasmoln!

Uteserveringar i massor längs de smala gatorna i den gamla stadssdelen, som fylldes med folk till kvällarna. Varmt, skönt och härligt!

Huvudmålet för resan, den högsta punkten på Grossglockner High Alpine Road nåddes på slingriga vägar med 36 hårnålskurvor bland höga snöväggar och branta stup i strålande solsken. Äventyrets höjdpunkt! Också bokstavligen.
Jag, den höjdrädde, missade nog kanske ett par utsikter, när jag ibland envist tittade rakt framåt...

På hemvägen stannade vi  på detta hotell i ett slott i Chemnitz, Tyskland. Här är vår "cykel" parkerad bland dom andra cyklarna. Det heta vädret den kvällen vi kom dit, fick oss att nästa morgon bestämma oss för att ta en natt till där. Och tur var ju det. Vi fick sen höra att hemska oväder hade härjat nästa dag i Berlinområdet, där vi annars skulle ha befunnit oss just då. En lämplig miljö för att fira silverbröllop tyckte vi också att det var just där.

Täta och stora skogar gav skön svalka på de mindre vägarna.

På hemvägen genom Sverige hade vi väldigt mycket tid på oss till nattfärjans avgång till Åbo. Plötsligt såg vi High Chaparallskyltar. Dit ville jag när jag var liten! Bättre sent än aldrig.
Sverige är ett  land som oftast har varit bara genomfartsland för oss. På nerresan körde vi genom de mysiga småländska landskapen. Mariannelund, Lönneberga, Katthult, låter väl bekant? Ingen Emil såg vi dock. Och ingen Kurt Wallander heller nere i Ystad. Men oj hjälp, vilka fina landskap mellan Ystad och Trelleborg.

En otrolig upplevelse och minne för livet blev resan. Vardagen knackar på med lite jobb före sommarsemestern börjar. (Dethär var vår vintersemester, ni såg ju snön?!) Då är inget bokat. Skönt ska det bli. Och i växthuset hade allting exploderat. Blir ett äventyr det också, att som nybörjare med växthus försöka hålla liv i alla plantorna. Och hoppeligen få skörda nånting också så småningom.

Ha det gott och så syns vi snart igen!