lördag 28 mars 2015

Hårfärg eller inte

Ett par riktigt spännande paket har landat här hos mig. Ett platt kuvert och en låda innehållande för mig helt okända produkter. Rasullera, valnötspulver och hennapulver. Hårfärgningsprodukter, alltså.  


Har under många år redan stört mig på tanken vad jag egentligen lägger i min hårbotten när jag färgar håret med de vanliga produkterna från affären. Vilka giftiga kemikalier jag gladeligen masserar in i skallen. Så råkade jag se en dokumentär om hårfärgsindustrin. Hoppsan. Inget trevligt tittande. Det var droppen! Måste hitta på nåt annat sätt eller så sakta men säkert förvandlas till en grå mus. Grått hår kan ju vara väldigt snyggt. Om det är grått på rätt sätt. Ordentligt grått, silver eller nästan vitt. Superfint. Och om det sitter på andra människor... Dessutom är det ju trendigt med grått hår nu. Man färgar sitt hår grått. Nu är jag då tyvärr inte utrustad med sådan hårfärg som blir snyggt grått. Det blir helt enkelt bara färglöst. Totalt färglöst. Osynligt. Liksom hela jag. Vill jag det? Eller vågar, är det väl också frågan om? Inte riktigt ännu i allafall. Är ju tammefan inte ens femtio ännu. Mäts åldern i hårets färg? Sitter identiteten i håret?

Sakta men säkert skrev jag. Glöm det! Klippte mig i torsdags och pang bom, nu är jag färglös. Allt hår med lite färg kvar landade på golvet hos frissan. 
Nu har jag då alltså börjat mitt första experiment med naturliga hårfärgningsprodukter. Spännande! Har redan ett par gånger tvättat håret med leran, för att få bort rester av sånt som gör att naturfärger inte fastnar så bra. Hade aldrig hört talas om den produkten förr, trots att den använts i mera än tusenfyrahundra år som tvål, shampoo och skönhetsmedel  bla i Egypen. Hoppas innerligt att det inte var därför Cleopatra och gänget använde peruker.
Imorse blandade jag valnötspulvret med hett vatten. Om nån timme kan jag smeta det i håret. Och låta det verka ett par timmar. Får se vad som händer. Besviken blir jag om ingenting händer. Då måste jag noga överväga om jag i fortsättningen nöjer mig med att bara höras (inte synas alltså) eller återgår till att förgifta mig. 

Wish me luck!

Recepten och beskrivning hur man gör har jag tagit från den intressanta och nyttiga bloggen Morotsliv




lördag 21 mars 2015

Påskharar

Hallå!

Hoppas ni haft en bra vecka! Soligt och härligt väder har det varit här i mina trakter åtminstone. Våren hårt på gång. Påsken närmar sig ju också, så fick lite inspiration att virka lite påskaktiga saker. Fast nog går dessa kaniner/harar att ha fram året om såklart. Lite roliga och söta, tycker jag. 

 De fick smyga ner i en presentpåse 

och göra sällskap med lite andra figurer som jag gjort. Den ena fulare än den andra, sade en snäll och väluppfostrad  ung man som jag förresten också gjort. Månne han är lite avundsjuk den käre brodern? Fniss. Att mottagaren gillar dem, är i allafall helt klart. Och det är ju huvudsaken. 


Mönstret till kaninerna har jag hittat på en blogg som heter The Green Dragonfly.

söndag 15 mars 2015

Att vänta

Att vänta hem sin tonåring från nattliga äventyr:
Gå till sängs. Slumra in, vakna, kolla klockan, slumra in, vakna. Vad var det för ljud? Kom han nu? Nej, det var nog nåt annat. Inte tänka på farorna och fasorna där ute. Han klarar sig nog... Sov nu bara! Slumra in, vakna, kolla klockan, slumra in, vakna, kolla klockan. 3.45!! Har han inte kommit ännu?!! Upp ur sängen, tassa iväg i gången. Och där står de. Skorna. Slarvigt avsparkade mitt på golvet. Lättnad, glädje, tacksamhet. Allt är bra! 




fredag 13 mars 2015

Hallen är klar!

Har väntat hur länge som helst på att få skriva detta. Hallen är klaaaaar! Vem skulle ha trott?!?! Nu kan man äntligen låsa upp dörren utan att först behöva se sig omkring så ingen bara ska råka se in. Nå nä, skämt åsido. Men det första intrycket är det viktigaste, säjs det. He he, har varit lite av en chockupplevelse för många att komma in. Och vissa gånger har jag fått behov av att börja förklara mig. Bitit mig i tungan för att inte börja förklara mig för pizzapojken och andra liknande okända personer, som inte bryr sig ett skvatt om vår hall eller hus heller, för den delen. En representant för en församling, som jag artigt svängde i dörren, önskade lycka till med renoveringen. Jahapp, tack tack. Just då renoverade vi inte.

Välkommen med på en bildkavalkad, om du vill och orkar! Blir en rätt så lång historia.

Såhär såg det ut när vi flyttade in. Öppningen till höger leder till" kapprummet", som jag visat i tidigare inlägg, och binder ihop de två husen.




I tidigt skede byttes ytterdörren ut. Lite av taket öppnades för att kunna dra el, data och nya rör till sovrummet på andra sidan gången. Fula inredningsskivor revs bort. Sen blev det en liten paus. På sådär fyra, fem år.


Här har det börjat hända lite saker. Byggandet av dörröppningen och den lilla väggstumpen är på gång. Man tager vad man haver- materialet fick denhär gången bli två olika sorters golvlaminat. Funkar hur bra som helst på väggar också tydligen. Med mycket mål på. Det trasiga taket fick dock ett helt nytt material.


Vi hade fogat oss med tanken att leva med det fula träfärgade laminatgolvet. Sen visade det sig att det skulle bli trubbel vid listsättningen. Stora gap osv. Så synd... 


Var alltså tvungna att sätta in denhär läckra mattan som jag har varit sugen på i flera år redan. 



Den historiska bokbladstapeten kan ni läsa om här om ni vill. Valet av den svartgråa tapeten som skymtar runt dörren tex, var väldigt enkel. Dottern tog hem en provbit från sitt jobb. Jo tack, den blir perfekt. Lite gamla skyltar i el-temat passar bra bredvid elskåpet. Ska bli ännu lite mera elrelaterade detaljer när hallen ska inredas, om det går som jag vill. Och så väntar jag med spänning på den galna saken jag beställt. 

Kanske vi hinner få gången och minigymmet klart också före våren och sommaren igen en gång sätter stopp för inomhusbyggandet. Men bara kanske. Solen lyser från klarblå himmel...




onsdag 4 mars 2015

Rutig vägg och tak

Gokväll!

Har inte kommit mig för att visa det jag skrev om i dethär sneakpeekinlägget om hallen. Eller kapprummet. Rummet där vi hänger våra jackor alltså. Eller mest våra gästers jackor. Vi har ett annat ställe också för våra skoberg och egna jackor, som tur. Här i det "officiella kapprummet" bredvid hallen kan det hållas relativtiv städat och snyggt. Inga skoberg där inte.  När vi flyttade hit var det rummet ett klädrum med ett virrvarr av garderober mellan två sovrum. Då användes nämligen inte ytterdörren i den delen av huset alls. Vi rev garderoberna och gjorde det till ett tillfälligt litet datarum där lillen fick ha sin dator. Försökte hitta foton från den tiden, men förgäves. Nu har det fungerat som kapprum ganska länge, men nu först kan man väl påstå att det är klart. Till och med golvlisterna är på plats. Tänka sig! 

Ska komma till saken. Tyckte att de vita väggarna var störande vita, sterila och tråkiga. Hade redan för något år sen målat rutor i taket, så varför inte ta ner dem på den lilla väggstumpen också? Sagt och gjort. Jo, jag vet. Folk brukar mest ha rutigt golv. Och det gillar jag. Men jag är inte som folk är mest. Och visst hade jag kunnat måla golvet rutigt i stället, men eftersom det dras in en hel del sand och grus så nära ytterdörren, så måste man ändå ha en matta där, och då föstörs hela vitsen med rutigt golv, tycker jag. 
Nåväl, såhär blev det: 





Och jo, vi har bestämt oss för att lämna tegelblocken synliga i dörröppningen som vi förstorat. En rustik detalj i allt det svartvita.  

Fortsättning på hallhistorien följer en annan dag. Stay tuned! :) 


måndag 2 mars 2015

Sparv och mus

Hej alla!

Mars! Hur skönt låter inte det?! Det regnar och snön smälter så man nästan ser hur drivorna krymper. Lövhögarna som lämnade kvar i höstas kommer snart fram, fåglarna kvittrar och frasspisset stinker på trappan och i bilens ventilationssystem. Härligt!  


Har de senaste kvällarna tagit mig i kragen och gjort klart ett par av mina tiotals? halvfärdiga småprojekt i virkningsväg. Vart man än tittat har man sett nåt ufo (unfinished object) titta fram. 

Som här tex. Två par ögon som glor på en. En ufo ufovarelse? Nej, inte riktig.



En fågel ska det föreställa. En söt liten sparv enligt mönstret, som man hittar på tidningen Kotivinkkis hemsida. Valde ju naturligtvis garnet efter man tager vad man haver principen. Ha ha. Så värst liten och söt blev den inte. Och inte kvittrar den heller. Men lite kvitter och skratt har den nog framkallat hos några av dem som sett den. Och det är väl typ den enda missionen den har. Förutom att tillverkningen gett mig avkoppling, terapi, hjärngymnastik och hjälpt till att hålla finmotoriken i fingrarna i skick. 



En lite mus eller råtta gjorde jag också klar. Det är meningen att den ska få en kompis också. Och bli en present. Nån dag...
Mönstret till den och en massa andra roliga saker finns på denhär bloggen. 

Alltid skönt att få avslutat nåt projekt, hur litet det än må vara. För då kan man med gott samvete börja på nåt nytt. Idéer råder det ingen brist på. 
Men nu blir det en tur till trädgårdsaffären. Det är ju mars!

Ha en bra vecka!