Kyrkbänken

Nu är jag här igen på lillens dator. Och det var ju som jag trodde. Bilderna skulle ha öppnats på skärmen som var svart. Men det var ju en kabel som satt lite löst. He he... 

Men nu ska jag avslöja vad det var jag skrev om att vi har fått... Ta daa... Tillåt mig presentera: 

KYRKBÄNKEN!!!

Den typ 150 år gamla kyrkbänken från St Luke´s Church på Victoria Road i Cambridge, England, fungerar nu som växtställning i vårt växthus! 
Inhandlad av vår vän för längesen när kyrkan skulle moderniseras, transporterad i flyttlasset till Finland, stått obehövlig i deras hem. Och så, på min födelsdag av alla dagar, ringer han och bjuder ut den åt oss. Tackar man nej?! Skulle inte tro det!

Ut åkte alla mina hopplock till inredning, alla dåliga växter, lite myror och diverse kryp

och in kom bänken! Nu råder här ordning och reda. Och växterna sitter bekvämt och ack så elegant på sin bänk. Kyrkbänkar är ju inte direkt designade för att trivas i, så vi bestämde att växterna ska sitta där, inte människorna. Bänken är L-formad, som ni ser. Vi lämnade hörnet öppet, för där finns en bytta infälld där en vinranka ska planteras så småningom. Perfekt! 

Väldigt faschinerande att tänka sig vad den här bänken har varit med om. Vilka människor som suttit där? Vad har de tänkt? Har de varit lyckliga eller enbart vettskrämda av hotet om evig förbannelse och helvetets eldar som förkunnades för dem varje söndag, de arma syndarna? Var det en bänk för de rika eller fattiga? Kanske tom något förnämt litet kungligt arsle suttit där? Vad hette han som ristat in sina initialer i ryggstödet? WL eller WI, William nånting? Och den trotsiga tonårspojken som satt och hackade hål efter hål med det vassa föremålet, vad hände med honom? 

Och prästerna? De som lät bygga kyrkan? Svänger de sig i sina gravar när deras bänk hamnat som växtställning i ett futtigt växthus i Jakobstad, Finland? Där syndarna umgås och har trevligt. Där ibland intas en och annan "nattvard". Musiken flödar. Skratten ekar. Ingen döms, alla är välkomna. 
Eller kanske de sover lugnt i allafall? För de märker väl glädjen över växthuset och dess byggare, vännerna på besök, växterna, varje liten tomat och basilikablad som skördas? Och så deras vackra bänk! Som lever vidare. Ett gott liv, högt uppskattad! Det borde väl få dem nöjda i allafall?!