När man hållit på med renovering i otaliga år tycker man ibland att man inte kommit nån vart. Kan bli blind för det man åstadkommit och bara se det som ännu är ogjort. Men när jag börjar titta och tänka efter, så är det smått otroligt vad allt vi gjort. Visst önskar jag ibland att vi hade ett trollspö (läs: mycket pengar) att vifta med så att allt skulle bli klart på en gång. Men oftast är det skapande arbetet väldigt belönande. Och vårt förra hus blev ju nästan klart. Då sålde vi det. Så jag tror vi har nåt fel i huvudet som gör att vi inte kan låta bli...
Lite påhittig måste man också vara när omständigheterna sätter käppar i hjulen. Hade inte kunnat byta ut det fula söndriga plasttaket utan lite skugga. Funkade bra med en restprodukt från vår tid som juniorfotbollsföräldrar. En takterass kanske? Ingen servering dock.
Och visst blev det en enorm skillnad med den nya panelen?! Och nej, förrådet/gjuteriet är inte städat, utan bara ännu mera saker blev instoppat. Nån dag...
Såhär såg huset och terassen ut när vi tog itu med jobbet första sommaren vi bodde här. (2009) Skifferstenar plockades bort och dränering utfördes. (MC:n är ännu den samma. Den ska inte bytas. Tror jag...)
Här är terassen byggd, men tomt och kalt i omgivningen. Fyllde dock sin funktion när stora sonen firade sin studentexamen nästa vår.
Materialet vi använt är UPMs profideck, om nån undrar. Det bästa terassmaterialet som finns kanske?!
Såhär ser det ut idag. Visst har vi ju åstadkommit en hel del?! Klappar mig själv på axeln. Tar min kaffekopp, går ut i skuggan under paviljongen på terassen. Pussar, kramar och tackar gubben på vägen.
Ha en skön weekend!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar