Fil

När jag var liten gjorde vi alltid egen fil där hemma. Det var såklart vanligt där på bondgården i de stora skogarna. Mjölken fanns ju där, bara att hämta ur tanken. Före pastörisering och homogenisering och dittan och dattan.

Inte är jag särskilt förtjust i fil, men kom på att nu ska här lagas egen fil. Köpte en filburk och en liter röd mjölk. Satte lite fil i några skålar och blandade mjölk i. In i skåpet med dem, och så gick jag där och väntade och hade svårt att låta dem vara ifred. Inte tog det länge, kanske en dag eller två, så började det filna till sig. In med dem i kylskåpet och voilá, den hemlagade filen var klar. Roligt, gott, ekologiskt och ekonomiskt. Kan det vara bättre? Mjölklitern och filen blev till nio filkoppar! Jag vill inte ha så stora portioner. Nu ska här nog lagas fil en god stund framöver. För av den hemlagade filen kan man ju naturligtvis ta ny början. I en oändlig tid kan den leva vidare...

Och det funkar nog i stan också.  Stadsborna, som jag gett liv åt, var nog lite misstänksamma. Inga långa produktinnehållsförteckningar och bäst före datum osv. Men flera portioner är redan uppätna. Och ännu har ingen dött. 

Här serverad med frusna blåbär, lite kanel och honung. Mums! Ett bra sätt att få använt upp de nyttiga bären man har i frysen.