Eller när man sätter upp en massa klockor på väggarna. Nedpackade i en låda har de förvarats ända sen gubben räddade dem från ett ställe där han jobbade för sisådär 25 år sen. De skulle slängas. Hamstrare som han (också) är, så tog han naturligtvis hem dem. I förra huset passade de aldrig in. De flyttade med, i samma låda, hit till Villa Uno. Och nu har de hittat sin perfekta plats! Där på balken mellan matsalen och vardagsrummet håller de reda på tiden ute i världen. New York, London, Rom och Hanoi. På väggen mittemot finns Jakobstad...
När det är tyst i huset, kan man höra tidens gång. Tick, tack, tick, tack... Lite mummola-feeling. Sövande, tryggt och hemtrevligt. Eller irriterande. Eller kanske rentav skrämmande?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar