Drabbades av ett plötsligt kraftigt anfall av nostalgi. Kanske det hjälper att skriva av sig? Vårt yngsta barns allra sista grundskoldag är idag. Han den stora, men ändå ibland lilla killen går ut skolan. Att det blev en skoldag alls idag kan han tacka mig för. Han låg och sov när jag steg upp. Nåväl, den stora killen brukar klara sig själv och vill ha minimal inblandning. Kollade meddelandena från skolan i Wilma programmet. Kyrkogång och elevkårens program. Okay, säkert ska de till kyrkan senare än normal skoltid då, eftersom han inte stigit upp. Låter honom vara alltså. Stora killar klarar sig själva, som sagt... En halvtimme senare gick inte hönsmamman i mig att hejda mera. Öppnade försiktigt dörren till hans rum. Ska du ingenstans idag? Jo visst, svarade han yrvaket. Vi ska till kyrkan. Vanlig tid? Jepp. För en timme sedan. Nån kyrkogång blev det alltså inte för hans del.
Imorgon är det skolavslutning. Den sista. Tror det blir att ställa sig med lite näsdukar. Sen blir det sommarlov och sommarjobb före yrkes- och gymnasiestudier tar vid i höst. Det allra första riktiga sommarjobbet. Frågar mig igen... vart tog tiden vägen? Han började ju just i skolan. Den blonda, glada, humoristiska, envisa besserwissern som kan och vet allting. Egenskaperna sitter i, förutom att blondheten bara kommer på sommaren numera.
Humorn är den samma. Den kommer man långt med.
Påbörjade inlägget igår. Idag när jag publicerar det är skolavslutningen avklarad och våra fina killar poserar i bästa stassen.
Imorgon börjar gubben och jag packa för det stora äventyret. Och lilla stora killen ska klara sig utan oss ett tag. Men det ska väl gå bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar